Lina

Jag har aldrig varit så bra på att prata av mig med någon, eller ja kanske lite, men inte om personliga saker. inte längre iallafall. Om man säger så. Jag vet inte hur jag faktist ska utrycka mig..alls. Allt jag någonsin har försökt eller föröker säga blir alltid fel, orden kommer nästan aldrig som jag vill, eller, dom kommer aldrig som jag vill. Det behöver inte vara om viktiga saker, det kan vara om vardagsgrejer, orden kommer inte, eller räcker inte till. Vilket av dom vet jag inte. Men för en gångs skull skulle jag vilja att dom gjorde det, bara en gång. En gång när jag behöver dom. Och det känns som om dom skulle böhövas nu. Som sagt, jag har en del jag skulle vilja säga, men jag får det aldrig ut det på rätt sätt, så jag borde nog vara tyst. Och jag vet att jag kanske inte kommer må så här nästa vecka, eller kanske redan  imorgon. Men jag vet att det alltid kommer tillbaka. Och jag är trött på det. Varför kan jag inte bara få vara riktigt lycklig för en gångs skull? Jag har inte varit det sen förra sommaren om jag tänker efter. Och nej jag tror inte det beror på en viss preson, jag vet att de inte beror på det. Jag vet inte vad det är, det är det som är problemet. Jag vet inte vad det är. Jag bara vet att något känns inte rätt, jag vet inte om en person eller saker kan rätta till det eller om det bara är tiden som kommer att göra det år mig. Det är något jag inte har en aning om, men hur det än blir så vill jag att det kommer att hända snart. För jag är trött på att det alltid kommer tillbaka. Men som sagt, det kommer säkert förvinna imorgon och då spelar det här inte längre någon roll, men det gör det nästa gång.